Nu har hon genomlidigt den röntgen. Och gissa om chokladkakan som jag hade med mig var god när hon fick äta igen. För att inte prata om potatis, äppelmos, gräddsås och fläskkotlett som nog är det bästa hon vet som hon fick till kvällsmat. Hon har ju väldigt ont fortfarande eftersom de fyllde tarmen med luft för att kunna se något. Det fanns en del att anmärka på och som de tog prover på.

Så nu är det bara och vänta till i mitten på februari när det är dags för nästa röntgen.

Veckan som gått har det inte hänt något speciell. Bebisarna växer och frodas.

Idag ska min dotter på den första röntgenundersökningen de ska in och kolla tjocktarmen och jag tycker så synd om henne. Hon ska fasta och tömma ur tarmsystemet helt. Och hennes mage protesterar så mycket den orkar mot den behandlingen. Hon har så ont och mår så illa men hon har ju tömt ur allt. Måtte klockan bli dags snart och åka till lasarettet så detta är över snart. Men det kommer troligen och ta flera dagar innan hon kommer tillbaka till det normala med sin mage och då är det dags med nästa röntgen av tunntarmen och tömning av tarmen igen. Tusan att de inte tog allt på en gång men det är olika typer av röntgenundersökningar.

Tre cuybebisar har räknats in en släthårig golden/black/white hane 112 gr, 2 st golden/white virvelhonor 146 gr och 154 gr. Tjejerna har svårt och hålla reda på alla delar av kroppen och de hade svårt och komma igång och röra på sig. Det var i och för sig inte så lätt när mamman låg på dem. Jag har helt enkelt puffat till henne så hon har flyttat på sig så de skulle få en chans och börja röra på sig. Pappan till kullen är Samaraz Orion.

Nu här jag städade burarna så kom det plötsligt konstiga skrik ur en av burarna. Det var en liten cuybebis som protesterade med det bestämdaste mot Indras borttagning av fosterhinnan. Bebisen tyckte inte om att få en tass placerad på sig när Indra kämpade för att få bort hinnan. Jag har backat ur lite diskret ur marsvinsrummet och tagit en paus i städandet och hoppas att hon klarar av att ta hand om de nyfödda. Som den bebisen skrek så blev den i alla fall omhändertagen.

Den har varit ganska händelselös. Jobbat och slitit. Har också varit på besök till lasarettet med min dotter eftersom hon har problem med sin mage. Nu är det bara och vänta på en endoskopiundersökning (tror jag det heter) och kontrast röntgen för hennes del. Hon fick i alla fall en massa mediciner med sig hem som vi får hoppas att de hjälper mot hennes illamående och magsmärtor.

Nu ska jag sätta på kaffepannan och sedan väntar ett trevligt nöje med att städa hos djuren. De blir så glada när de får fint i sina burar även om det inte är smutsigt innan så verkar de tycka att det är något speciellt med nytt fluffigt spån som går att stänka överallt med deras glada popcornshopp och racerrundor i burarna och sedan lägger de sig ner och mumsar förnöjt på höet. Det är så rogivande med deras tuggande.

Har idag varit en sväng till stora staden och ätit jättegott fikabröd. Fick trevligt sällskap i bilen och en massa marsvinsprat.både i bilen och där vi var och hälsade på. Dagen har bara försvunnit i trevligt sällskap. Vad kan man mer begära av en dag som denna. Möjligen en god natts sömn-

Sov gott alle sammans för det ska jag göra.

Det är väl tusan att jag aldrig ska lära mig att jag inte ska berätta om mina drömmar och planer. Så fort jag berättar om dem så går de i tusen bitar. Och jag ska över huvud taget inte planera något för då går det också åt pipsvängen. Sitter med tårarna rinnande nerför kinderna och saknar en av mina älskade cuyhonor. Hon har varit med från nästan första början av min cuykarriär. Hon är så saknad.

Det är väl typiskt. När jag efter över 1,5 års drömmande, önskande och fantiserande om att få göra en parning i en viss kombination av cuy så får honan dödfödda ungar. Men eftersom jag efter en sån lång väntan lyckats få till parningen i alla  fall så hoppas jag stenhårt på ett nytt försök.  Håll tummarna för att det lyckas för hanen har fått gå kvar.