Äntligen har har kullen kommit som jag har väntat på i evigheter känns det som. En dödfödd och 2 tjejer och 1 kille. Bild kommer så småningom.

Det går bra med de andra kullarna. Fastän jag har två övernitiska mammor som har förstört pälsen på sina bebisar så de ser ut som "skabbrävar" ungefär, de är delvis utnötta i pälsen av allt tvättande och pysslande. Det är ju tur att pälsarna växer ut igen. Det är typiskt utnött där mammorna brukar gnugga nosen emot bakarna på ungarna när de diar. Men de här mammorna småtuggar på ungarnas päls i stället.  Det borde bli bättre snart när bebisarna börjar bli mera självständiga.

Jag går fortfarande och väntar på ytterligare en rexkull. Honan är så tjock så hon har blivit tunnhårig, skinnet är som på en trumma över magen. Nu är det synd om henne tycker jag. Hoppas hon får snart vilket jag har trott varje dag i och för sig men nu börjar hon kisa med ögonen så det är säkert dags. Hon äter och är pigg annars så det är bara jag som är larvig.

De tidigare kullarna växer och frodas. Det är jätteskoj och titta på bebisarna när de far runt i burarna. Att så små kan hoppa så högt det är lika farsinerande för varje kull.